Jordbruket är den näringsgren som drabbas av översvämningarna. Redan på 1600-talet var det ett stort problem och hungern efter odlingsbar mark var stor.

Halland tillhörde på den tiden Danmark och danska ståthållare på godsen Skottorp och Dömestorp utförde omfattande grävningar med träspadar och omflyttning av ån, som dämdes upp av sanddyner, vilka tornade upp sig vid utloppet. P g a sandflykten i det trädlösa kustlandskapet hade utloppet efterhand drivits allt längre norrut mot Skummeslövstrand.

Invallningar för att torrlägga jordbruksmark utfördes vid Skottorp i början på 1900-talet.

P g a de många översvämningarna ligger stora delar av jordbruks-marken som betesmark eller vall. Avsaknad av funktionella skyddszoner med varierande bredd som tillåts beväxas även av örter buskar och träd, gör att erosionen är ett stort problem.

1917 bildades Stensåns Regleringsföretag – ett dikningsföretag med långtgående åtagande att hålla ån ren från flödeshinder för att begränsa översvämningarna. Första åtgärden var att kanalisera ån från Hasslövs bro till E6. Man höll sedan ån ren genom att slå vass och annan hindrande vegetation. Ända fram till mitten av 1950-talet genomfördes ett antal omfattande rensningar med grävmaskin upp till Vindrarps bro. Det är medlemmarna/markägarna längs ån som bekostar verksamheten.

De senaste 5 åren har regleringsföretaget lagt ner en halv miljon kr netto på att avverka knäckepilar, som faller ut i vattnet och stoppar upp flödet.

Knäckepilen – Salix fragilis – är en av de främmande skadliga arter, som förvärrar översvämningarna längs ån och allvarligt skadar den inhemska biologiska mångfalden.

En undersökning av förekomsten av rester av bekämpningsmedel har gjorts i fem hallandsåar – dock inte Stensån och i samtliga åar hittades rester av flera olika medel. Stensån lär tyvärr inte vara något undantag.

De grödor som besprutas mest är potatis – både mot bladmögel, ogräs och för blastdödning, men de flesta grödor får sin beskärda del. Även när man bryter vall, sprutas den som regel med glyfosfatpreparat innan den senare plöjs.

Monsantos m fl multinationella företags inriktning på att ta fram grödor, som är motståndskraftiga mot deras egna bekämpningsmedel, istället för att ta fram sorter som är motståndskraftiga mot sjukdomar och insektsangrepp gör inte saken bättre.

Pressen på jordbruket är stor att producera billiga matvaror i hård ekonomisk konkurrens med importerade produkter.

För att begränsa läckaget behöver man, förutom att använda sofistikerad teknik och anpassad dosering, se till att att ändra reglerna för skyddzoner längs vattendrag. Som det är nu får man enbart ha gräs i en 6 m bred zon, som skall slås varje år.

Det finns undersökningar som visar att en zon med varierande bredd, ca 1-15 m, anpassad till terrängen och utflödet och bevuxen med träd, buskar, örter och gräs är effektivast att förhindra läckage, inklusive kväve och fosfor.